Vägar är inte bara ett antal asfalterade sträckor mellan A och B. De är själva blodomloppet i kroppen Sverige. De är innebandyträningar och älskade morföräldrar. De är den gröna omställningen. De är möjligheten att kunna följa sitt hjärta och slå sig ner där man hör hemma. De är framtiden och de är nu i eftermiddag, när vi kör hem från jobbet i vintermörkret.

Om vi på allvar tror att det finns någonting värdefullt utanför Stockholms tullar. Om vi bryr oss om att våra barn och barnbarn ska kunna bo och arbeta på ett hållbart sätt runt om i hela Sverige. Då måste vi ta hand om våra nästan tio tusen mil statliga vägar mycket bättre än vi gör idag.